Elisabet Yanagisawa Avén – Kroppen möter materian genom rumslighet; ytor, texturer och riktningar, linjer, flöden, tyngder och nyanser. Alla dessa delikata differentieringar är namnlösa. Den konkreta delen av människans existens – vår kropp – beblandas med världens materia. Kroppen befinner sig i ett mellanrum, en passage, där detta kan låtas framträda.
Varje framträdande uppkommer som ett assemblage, en komposition av flera element. Genom att uppmärksamma dessa framträdanden, kan man tala om att begreppsliggöra materia genom att gå in materian och bryta sig in under representationen.
Mitt forskningsarbete handlar om hur vi idag kan artikulera sådana assemblage som en sensibilitetskunskap om världen. Det handlar om att uppmärksamma, skapa och tala om dessa framträdanden; om att se konkretisering leda till abstraktion – en paradox i tänkandets historia.
Genom att använda mig av förmodern japansk tankestil och etos från konstarterna Teets väg och Noh, exemplifierar jag hur en artikulering av dessa konkreta skeenden funnits tidigare. Tänkare jag för dialoger med är Gilles Deleuze, Félix Guattari, Gilbert Simondon, François Jullien och Luce Irigaray.

Elisabet Yanagisawa Avén är doktorand i konstnärlig forskning vid HDK, GU med inriktning på filosofi om materia och kropp. Med bakgrund som modeskapare utforskar hon nu stadier innan representationen tar vid; framträdandet i form av en opersonlig differentiering.

Nils Claesson – Mitt forskningsprojekt handlar om att utforska det specifika i gestaltningsprocessen med utgångspunkt i animerad film. Dagens filmskapande har flyttat in i det digitala landskapet. Det är mest tydligt i den meningen att skillnaden mellan animerad film och live action på de flesta sätt har suddats ut.
Utgångspunkten för min forskning är att jag som tonåring såg en uppsättning av Strindbergs Spöksonaten. Min gestaltning ska ge filmisk kropp åt ett upplevt minne och bli en animerad film i fabelform.
Det finns en rad olika beslut av avgörande karaktär vilka under processens gång fattas på ett närmast icke-verbalt sätt. Framförallt är betraktaren medskapande på ett helt annat sätt än i traditionellt filmberättande eftersom animerad film rör sig på en högre abstraktionsnivå och därigenom, liksom genom en bakdörr, lyckas komma in i betraktarens upplevelse/medvetande.
Sitt främsta redskap har animatören och regissören i storyboardet – bildmanuset. Detta blir ofta en kladdig gröt, men alla förstår det som deltar i arbetet. Idag ser jag min forskning som att lägga ett lager av genomsynlighet över den filmiska produktionsprocessen.
Exakt hur det lagret av klarhet ska gestaltas är för mig alltjämt en öppen fråga.

Nils Claesson är konstnär, filmare och doktorand i film/fiktion vid Stockholms Dramatiska Högskola sedan september 2011. Han har även skrivit en bok.